Söta vampyrer och saftiga vener

vampirecute»Ratatoulie« gjorde råttorna rumsrena och mysiga. »Harry Potter« gjorde magi till en trevlig sysselsättning för hela familjen. Nu har uppenbarligen vampyrerna gått samma öde till mötes.

»Förr var vampyren ett illaluktande monster som spridde likmaskar omkring sig – i dag är den mycket mer mänsklig«, säger Inger Edelfeldt som skrivit en vampyrbok. »Och«, frågar sig då vän av oordning, »vad är det för fel på likmaskar?«

I slutet av 2002 spreds ett rykte i södra Malawi att vampyrer attackerade lokalbefolkningen. Medborgargarden formades och en man stenades ihjäl. Tre katolska präster misshandlades och kedjades men hann styrka sina identiteter innan de fick pålen i hjärtat.

Dåvarande president Bakili Muluzi kom till området från en utlandsresa för att bringa lugn. Han skyllde hysterin på oppositionen, som han menade spridit rykten om att regeringen kollaborerade med vampyrer i utbyte mot att få hjälpsändningar med mat. Muluzi besvarade anklagelserna:

»No government can go about sucking blood of its own people – that’s thuggery.«

Han gick klokt nog inte i polemik om vad för onämnbarhet som faktiskt härjat där.

Det är just så här moderna vampyrhistorier ska vara: Stenade misstänkta, fängslade präster, presidenter som lierar sig med nattens varelser. För det är ju så det är på riktigt. Bybor med facklor och träpålar som stormar gamla slott, liksom.

Istället har vampyren förnedrats till att bli en sensuell främling med mörka ögon som man faller för, lite av en mytologiserad variant av massmördarna som får drivor av frieribrev i fängelset. Så simpelt. Så fantasilöst.

Om jag vore nosferatu på våra breddgrader skulle jag fylla en bekväm låda med jorden från mitt hem, sova ett par hundra år och hoppas att vakna i ett samhälle som tar ondska på allvar.

  • Jimmy

    Men Låt den rätte komma in då? Den var kul.

  • GF

    Började inte allt det här med en vampyrs bekännelse? Och även tv-serien vampyrernas hemlighet, som gick söndagkvällar på fyran någon gång runt 96-97.

  • http://www.monotoni.se Billy R

    Jimmy: Den var en utmärkt historia, helt klart. Den hade också varit tio vändor bättre om den inte drabbats av guilt by association av allt kladdigt som fanns samtidigt.

    GF: Jo, visst stämmer det du säger. En vampyrs bekännelser var det nog som sabbade allt. Coppolas Dracula, däremot… ojoj. Fortfarande topp-5 över mina favoritfilmer.

  • Kareem Abdul Jabbar

    Billy the vampire slayer… Tror du verkligen samhället kommer att ta ondskan på allvar någonsin igen? Själv är jag antagligen för skadad av den ironiska generationens påverkan.