Vem börjar publicera kortromanen som får stå för sig själv?

Bibliotek

Den senaste tiden har det varit mycket surr kring Förläggareföreningens kamp mot Google Books. »Världens största upphovsrättsintrång«. Mmm. Jag kan egentligen inte säga så mycket mer än vad utmärkta bloggen Bokens framtid redan har gjort.

Men en sak är tydlig: Även om bokbranschen har en lite bättre sits än skivbranschen verkar de vandra längs med samma icke-innovativa väg som riskerar att sluta likadant.

Jag tycker det är ganska tråkigt att se hur så mycket mer energi läggs på att slåss för det gamla jämfört med att pröva på nya saker. Och att säga det är på många sätt helt ihåligt, för det är lättare att säga »omfamna det nya, kom med nya idéer« utan att egentligen ha några bra förslag själv.

Men det har jag.

Det här är en grej jag själv inte har motivation att göra något med, så om det sitter någon förlagsmänniska därute så är det bara att plocka upp och köra.

Vi kan konstatera att de senaste tio åren givit helt nya sätt att konsumera media på. Om vi tittar på webpubliceringens tre steg så kan de sammanfattas:

• Skriv fort

• Läs fort

• Glöm fort

Om vi ska överföra det här på ett litteraturperspektiv så behöver den sista punkten förmodligen strykas eftersom allt bra – och det inkluderar även snabba deckare – ska lämna någon sorts avtryck (ett avtryck som är helt giltigt även om det bara sträcker sig till att man minns att det var jävligt skönt att ligga i den där hängmattan på semestern och läsa om mord). Historian måste trots allt hålla.

Men de två första då, går det att göra någonting med dem?

Vid ett flertal tillfällen de senaste åren har romaner som varit för långa glidigt mig ur händerna. Jag började läsa dem när en flyg- eller tågresa låg framför mig, under en sjukdom hemma i sängen eller när jag hade kvällar på hotellrum att döda. Det gick bra ett tag, men så snart det gick tillbaka till vardagen så fann jag inte längre tiden för att ta mig igenom dem. De verkligt, verkligt bra släpper man såklart inte, men däremot dem som är finfin läsning men samtidigt inte helt omistliga.

Jag undrar: Var finns den kraftfulla, kärnfulla men korta romanen?

Det vill säga, det som EPn är för musiken. Inte en enskild låt och inte ett mustigt album, utan någonting där emellan.

Här är mina tankar:

Publicera böcker som är längre än en novell men kortare än en roman. Max 150 sidor. Lagom för att läsa klart på en bussresa mellan Södvik och Stockholm. Kortromaner – »novellas« – är självklart inget nytt, men oftast reduceras de till att bara vara huvudberättelse i en samling med 6-7 andra kortare historier. Låt dem stå för sig själva! Och skriv nya, gör inte dammiga återutgivningar.

Låt det fysiska formatet vara litet (helst mindre än det standardiserade pocketformatet) och se till att utgivningen finns tillgänglig som Stanza och de andra mobila formaten.

Låt dem som köper böckerna få en inloggningskod så att de kan accessa texten i läsvänligt format på en websida så att det går att läsa även om man inte har med sig den fysiska boken eller glömde att tanka över den digitala versionen.

Publicera en strid ström av kvalitativa titlar. Författarna kan svälja sina pretentioner i att en bok tar flera år att skriva och måste hålla över 700 sidor. Istället kan de kläcka kärnfulla, intressanta saker som de kan ha lättsam inställning till eftersom formatet inte är rotat i litteraturhistorien och därför inte räknas in i deras samlade gärning av traditionalisterna.

Jag säger inte att det skulle bli en garanterad ekonomisk succé. Anledningen att jag bollar upp det här är att det är ett format som jag själv saknar och skulle vilja läsa. Precis som jag många gånger föredrar ett tv-avsnitt på 43 minuter istället för en långfilm på 140.

  • jonas

    briljant! allt är alltid för långt (utom Thin White Duke-mixar och Neil Young-låtar) så jag skulle lätt läsa mer om detta infördes. Och lyssna mer om allt var som Brainpool.

  • Billy R

    Thin White Duke-mixar kan aldrig bli för långa, nej. Brainpools “Everyday” är väl något slags ideal för all populärkultur.

  • Anton

    Det här är kanske inte just vad du efterlyser, men i alla fall någon sorts forum för kort litterärt berättande. Helt nystartat, tydligen: http://brevnoveller.se/

  • Billy R

    Anton: Tackar för det tipset! Det där verkar kunna bli riktigt bra. Ska teckna upp mig på en prenumeration.