Lady Gaga avslutar diskussionen om yta och konst

Den senaste veckan har jag haft fullt upp att försöka förstå alla aspekter av en Lady Gaga-video. Nej, inte den nya niominutersmackan till »Alejandro«, även om den steampunk-pjäs hon har på huvudet i inledningen kanske är det snyggaste jag sett.

Nej, istället är det en video som används som mellanspel på hennes turné. Diskussionen om huruvida Gaga bara är yta eller inte, om hon har några konstnärliga ambitioner i sin superstarpersona eller bara är trash, börjar kännas trött och förbi. Det är vad det är och hon är den största popstjärnan i världen.

Därför känns det kanske lite tröttsamt av mig att ta upp »Manifesto of Little Monster« i juni 2010, men ett parti av den är väldigt tilltalande och tåls att tänkas på.

“So, the real truth about Lady Gaga fans, my little monsters, lies in this sentence: They are the kings, they are the queens; they write the history of the kingdom, and I am something of a devoted jester.

It is in the theory of perception that we have established our bond, or the lie, I should say, for which we kill. We are nothing without our image, without our projection, without the spiritual hologram of who we perceive ourselves to be, or rather to become in the future.”

Vad hon säger? Att hon själv inte är någonting. Att hela hennes image bara är vad vi gör den till. Vilket som sagt gör tidigare nämnda diskussion tröttsam, eftersom hon faktiskt ger både de som ropar »yta« och »konst« om hennes stage persona rätt. Att däremot Stefani Germanotta är en mycket, mycket begåvad kvinna borde det inte längre råda några tvivel om.

  • Tobias

    Fuckin amen!