8-bitsmusik för en natt

Musik ska byggas av hexadecimala värden. Av hexadecimala värden bygger man musik.

Nyligen släppte 4Mat ett nytt album. »Eh, va?« ekar ute framför datorerna men kanske finns det ett par som tänker »Oj!«.

Såhär: Även om jag är en geek har jag aldrig kunnat snöa in på 8-bitarsgrejen. Du vet, den lilla men blomstrande scenen där folk använder sig av gamla C64:or, Nintendo-system och Amiga-datorer för att göra retromusik. Jag tycker väldigt mycket om ljuden som kretsarna i sådana maskiner gav ifrån sig, men mitt problem har alltid varit att det lät bättre förr.

Nej, jag är inte reaktionär. I min värld har komponerande med 8-bitarsverktyg i vår tid varit lite samma sak som med syntpopband som försöker låta exakt som syntpopen gjorde 1981 och därmed missar att syntpopen 1981 var oerhört långt i framkant av sin samtid med en vilja att trycka sig framåt. Ett syntpopband 2010 som låter som 1981 kan därför bara bli en blek kopia eftersom de strävar efter en framtid som redan varit,

Musikerna på de gamla hemdatorsystemen hade inte mycket att jobba med men gjorde sitt yttersta för att få de skräpiga chipljuden att låta som musik. En trumma kunde byggas av lite brus och kallas trumma för det var det enda man hade att jobba med. Att förfina sin teknik och vända de extrema begränsningarna till sin fördel var enda vägen för någon som ville programmera musik på den tiden att gå.

En av dem var 4Mat. Britten, vars riktiga namn är Matt Simmonds, släppte en strid ström av briljanta små låtar för C64 och Amiga och gick sedan vidare för att skriva film- och spelmusik, precis som de flesta andra skickliga musiker från den tiden gjorde. För det funkade ju så. På hemdatorerna satt de och kämpade med begränsningar, sedan kom de ut i stora världen och gjorde som Audiomonster: Grandiosa filmsoundtracks med feta körarrangemang.

Men 4Mat kom tillbaka till sina rötter. Med albumet »Decades« som släpptes i slutet av juni har han gått tillbaka till de gamla verktygen och gjort chipmusik igen.

Jag har inte lyssnat särskilt mycket på musiken, om jag ska vara ärlig. Däremot så väckte släppet för mig, som själv satt och kämpade musik på Amigan för en evighet sedan, en nostalgisk nyfikenhet (möjligtvis underbyggd av ett och annat glas vin). Hur skulle det vara att göra 8-bitarsmusik idag, sådär femton år sedan jag senast var där och petade?

Jag installerade en emulator, startade ProTracker 1.3b och dödade några nattimmar. Det var kul.

  • Vanlig Svensson

    Sweet! visste att många av mina samtida trackerkollegor gått vidare till “riktiga” karriärer som musiker, men har liksom inte orkat följa upp. orkar inte rota fram amigan, men kanske orkar sätta mig i reason eller live eller tom en tracker och trixa lite.

    blir dock lite förvirrad när du kopplar det mycket distinkta 8-bits soundet ala nintendo och c64 till 16 bitarsmaskinen amiga. vad missar jag?

    inga andra trackergrejor du vill dela med dig av?

  • http://www.monotoni.se Billy

    Vanlig Svensson: Förlåt, jag är inte helt med i begreppen och har säkert rört ihop saker. Jag trodde att “chipmusik” på Amigan gick in under 8-bitarsscenen. Låten som jag gjorde och som är länkad är 4,2 kilobyte stor i sin helhet med samplingar och låtdata och tänkte att den sorten klassades som det. Jag är ingen expert på området, som sagt.

    Nej, andra trackergrejer har jag dock inte. De som känner mitt handle från Amigans demoscen kan säkert rota fram några gamla härken men de är i sanning ganska värdelösa så jag vill inte skylta. Det är dock inte omöjligt att jag sätter mig och gör något mer nyskrivet. Det var väldigt kul att hålla på. :)

  • Vanlig Svensson

    oj, ingen anledning att be om ursäkt. jag är ingen expert heller.

    men nu förstår jag hur du menar, jag tänkte helt ur perspektivet vad hårdvaran är kapabel till, och inte alls i hur man faktiskt KAN få den att låta. amigan hur ju utmärkt att göra chiplåtar med det typiska 8-bitssoundet, om man så vill. jag blev lite förvirrad och hängde upp mig på just de 8 bitarna, hade du skrivit chip så hade jag inte funderat alls.

    när jag satt med tracker själv så drömde jag om fler kanaler framför allt och bättre ljudkvalitet och fler samplingar etc, men nu med de möjligheterna i reason tex så känner jag mig bara överväldigad. jag tror man helt klart blir mer kreativ med frivilliga eller ofrivilliga begränsningar. låtstorlekar på 4kb eller 64kb är ett rätt så spännande koncept.

    nu ska jag tokgoogla för att snoka rätt på ditt gamla demoscenshandle =o)

  • Billy R

    Vanlig Svensson: Ah, som sagt: Begreppsförvirringen. :) .. Håller helt med om att man blir överväldigad. På tiden det begav sig så satt man där och tänkte “om jag BARA hade EN kanal till så hade jag kunnat lägga på det här och det här”.. Med professionella musikprogram så är det mest att man sitter och kliar sig i huvudet och undrar vad man ska välja att göra.

    Lyckas du googla fram det så är du bra. :)