En bugg i systemet

Hoppla, vad tvärstopp det tog efter förra söndagen. Som att springa in i en vägg. Jag blev deprimerad när valresultaten började ticka in och det mer och mer stod klart att ett högerextremt parti kommit in i vår riksdag. För dumheten. För det irrationella och okunniga i folk går på de enkla lockelserna som intoleransen bjuder. För att det är en skam att det är detta som människor lägger sin röst på under deras korta, korta tid i livet på a mote of dust suspended in a sunbeam.

Men alla som läser den här bloggen känner likadant, utgår jag ifrån. Om du inte gör det föreslår jag att du tar bort BASS ur din RSS-läsare.

Det som stör mig mest med valresultatet är min egen del i det.

Det som stör mig är tanken på att det är så lätt att sitta och jäsa framför en datorskärm och skriva texter som denna men så svårt att göra något som betyder något på riktigt. Exkluderingen som Sverigedemokraterna har som ideologi finns överallt, kanske mer tydligt än någon annanstans på kultursidorna.

Författare som bor i förorten får vara med som förortsalibin i paneler och program även om deras författarskap inte handlar om förorten. Och om deras författarskap faktiskt handlar om förorten behandlas det av kulturskribenterna innanför tullarna med ungefär samma fascination för Det Okända som vi skriver om »The Wire«. När det är ojämlikt på alla plan och begreppet »mångfald« har blivit ett örhänge, är det konstigt att vissa partier får framgångar? Inte särskilt.

Och är det i det läget rimligt att en etnisk svensk medelklassman som bor innanför tullarna sitter och beklagar sig över vart samhället är på väg, och säger sig stå för något annat, när han lägger sin tid på att sitta och posta bloggserier med kalla kriget-kuriosa och knastrig collagemusik?

Jag vet inte. Det är ingen enkel ekvation.

Jag tror att min grundinställning om politik och samhällssystem någonstans är såhär: Om alla ges möjlighet att göra det de är verkligt bra på så gagnar det alla i samhället. Det är givetvis en truism. Det är utifrån ungefär det påståendet vi har diskuterat medborgarlön kontra frimarknad sedan den ekonomiska teorins födelse.

Men det är ju lite så det är. Och jag känner att det jag kan bidra med är att berätta historier. Jag är ingen retoriker som kan samla massorna under en politisk paroll, ingen stor tänkare som kan formulera humanistiska idéer, ingen mångmiljonär som kan investera i filantropi.

Det jag gör på BASS är det jag kan. Och jag tror att jag gör allt lite sämre om jag låter nedstämdheten över intoleransen bli en anledning att bara ge upp. Samtidigt är det en äcklig hållning.

Jag vet att det är hyckleri att vara emot men sitta still. Det är lamt och verkningslöst att säga »hey, jag ska göra världen bättre genom att skriva om virusfilmer«. Jag vet att det inte betyder något om jag pratar om medmänsklighet och förståelse och inte gör något mer aktivt än att länka till ett Carl Sagan-klipp, hur optimistiskt det än må vara.

Att bara köra på som om ingenting hänt är att acceptera och förneka. Samtidigt kan jag inte starta kravallen på egen hand.

Det är ingen enkel ekvation. Jag vet faktiskt inte hur vi går vidare.

  • David SF

    “Att bara köra på som om ingenting hänt är att acceptera och förneka. Samtidigt kan jag inte starta kravallen på egen hand.”

    Självklart inte. Mitt tips är att du identifierar goda rörelser som står i kontakt med den breda allmänheten, och engagerar dig så mycket som du tycker är kul och givande och meningsfullt. Eller bara ge ditt stöd i form av pengar och/eller närvaro. Skäms aldrig för att du inte ger hela ditt liv åt “saken”. Skäms aldrig för att du inte 100% lever upp till idealet av “miljömedveten” eller “jämställd man” eller liknande; lite dubbelmoral är sundare än fanatisk renlärighet.

    Oppositionen mot dumhet och egoism behöver inte fler dödsallvarliga heltids-aktivister som ger gärnet tills de tröttnar och skiter helt i det. Den behöver vanligt, vettigt folk som du och jag.

  • bug

    Hur som helst, nu sitter vi där vi sitter. Det bästa sättet att gå i opposition mot de där är att höja nivån, få folk att tänka ett varv till och visa att verkligheten aldrig är så där svart och vit som de önskar. Ja, allt det där du gör här till vardags på BASS.

  • Andy

    Blev du inte kallad verklighetsfrånvänd när du struntade i världsläget och grottade ner dig i tecknad film i en krönika? Minns inte riktigt men svarade du inte med PSB “It’s alright”?

  • Charlotte

    Kanske intressant på temat jobbiga ställen att bo på:

    http://svtplay.se/v/2155542/k_special/tankograd?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,2164446/sb,p102870,1,f,-1

  • http://www.monotoni.se Billy

    David SF: Kloka tankar! När jag har fått fundera några dagar så känner jag likadant. Dödsallvarlig, nej. Det är inte vägen.

    bug: aw, det blev jag glad av. will do. will do.

    Andy: Åh herregud! Det är ju… vadå, sju år sedan!? Har för mig att det var precis efter Anna Lindh dog och jag fick slänga ihop den eftersom min “Ja till euron”-krönika (eurodisco alltså) inte var så smakfull längre. Hur minns du den? Jag kom inte ihåg. Mad skill att plocka den. Och .. Jag måste tillstå att jag hade rätt. “It’s Alright” är nog lösningen. Ibland var jag smart.

    Charlotte: Enastående länk. Den hade jag missat annars (ja, jag är jättedålig på att följa till och med så bra tv som K Special. vilket jag skäms lite för). Tack!