Spionhäng i Stockholm

norge.jpg

Okej, så hur följer man upp en veckas kalla kriget-bonanza? Vad ska jag skriva om för att hitta något som är lika spännande, kittlande och knäppt som gamla ryska radiostationer som sjunger sina siffror i etern? Det är inte så lätt. Med risk för att närma mig det obehagliga facket »medelålders man med pojkrumsfantasier om Ian Fleming som tittar på sen Discovery-dokumentär« så tycker jag därför att vi… kör en till kalla kriget-vecka.

Men vi börjar med en mjukstart, några år innan folk börjar sitta med fingret på knappen.

Bilden ovanför har jag haft här på bloggen förut. Den föreställer den trångbodda norska underrättelsetjänsten i Stockholm under andra världskriget, en tid när Stockholm kryllade av agenter. Jag ville reprisera den, bara för att han som får sitta ovanpå arkivskåpet är så bra.

Hur som helst.

I Stockholm vid den här tiden verkade en amerikansk professor som hette Roy V. Peel. Han hade kommit hit officiellt för att gästföreläsa i statsvetenskap men inofficiellt för att starta upp ett lokalkontor för Office of Strategic Services, det som senare blev CIA.

De satt hos den amerikanska legationen på Strandvägen 7A, i ett område där det var underrättelseverksamhet i varenda gathörn (bland annat satt den tyska militärattachén på Strandvägen 7C och nazisternas propagandakontor var bara ett stenkast därifrån, på Kaptensgatan 8).

Peel rörde sig mycket i staden och skrev 1944 hem med en »Report on Field Conditions«, en lista över uteställen som de i amerikansk tjänst borde undvika eller ta det varsamt när de vistades vid. Han skrev:

Hotell som är mycket tvivelaktiga från vårt perspektiv är Grand, Strand, Reisen, Castle, Continental, Gillet, Eden, Stockholm City, Aston (gäller även deras restauranger).

Restauranger där man måste vara mycket försiktig:

*Regnbågen

*Beckasinen

*Bäckahästen

Brända Tomten

Sturehof

Gallerie Modern (italienare)

*Zum Franziskaner

*Grand och Grand Royal

Blå Fågeln

*Bellmansro (“axis hangout”)

Mosebacke

Rosenbad

Operakällaren

* = alla kända “nazi hangouts”

Det är en ganska kul insikt att ställen som Zum Franziskaner där jag druckit många dåliga fatöl under sena indienätter en gång frekventerades av män i trenchcoats och hatt som bytte dossiers och försökte värva dubbelagenter.

  • Pingback: Svartklätt på Bäckahästen | Beneath a Steel Sky

  • http://www.astorbell.com Don Simon

    Innan det här satte igång hade jag nästan glömt bort kalla kriget, så det kan gott förtjäna att nötas en vecka till. Vår samtid har ju inget motsvarande (vilket troligtvis är på gott, men i alla fall…)

    Mycket uppskattad läsning!