Gothen tar indiebanden med storm (en kall, mörk storm)

I måndagens »P3 Pop« träffade jag Zola Jesus som inte bara har gjort ett av årets bästa album i »Stridulum II« men som också redan väldigt motvilligt kallas för »vår tids Siouxsie Sioux«. Vem som är vår tids Peter Murphy är jag osäker på, men i någonstans i den pre-apokalyptiska nygotvågen lär han finnas. För mörkret är på ingående.

Förra veckan skrev jag om deppfolksångerskan Emily Jane White, men vi behöver inte leta efter en egensinnig singer/songwriter om det är i natten vi söker tröst. 2010 går mot sitt slut och plötsligt finns det inget håll indiescenen med Fields of the Nephilim-stirriga ögon blickar så intensivt mot som gothrocken.

Och Lol Tolhursts gamla garderob.

Tecknen finns överallt.

Häxhousen har med låtar som Salems »King Night« smugit i skuggorna hela året. Crystal Castles gjorde »I’m Not In Love« med Robert Smith från The Cure på sång. Kommande numret av magasinet »Novell« har en svartvit omslagsbild på Anna Järvinen i en gravkrypta, komplett med ljusstakar.

Jag vet faktiskt inte exakt när det började. Burial? »Twilight«-filmerna? Arcade Fires första? Jag vet bara att det inte går att förbise riktningen vi rör oss, den där vi bär gasmask och lång PVC-kappa när vi går på lokal.

Så plocka fram mascaran och lyssna på »P3 Pop« medan du skär dig i armarna. Och väntar på nyinspelningen av »The Crow« som Nick Cave skriver manus för.

  • Jimmy

    Undrar varför The Crow har sån status i gothkretsar. Den är ju ganska larvig.

  • Henrik

    Jimmy: gothkretsar är ju ganska larviga de med.

  • Pingback: Novell | En reportagetidning om musik

  • Mattias

    Jag tycker det känns som en naturlig utveckling. Electroclash, The Knife, Fashion Goth, Dubstep och nu den här uppdaterade gothmusiken. Tycker om det väldigt mycket. Skulle vilja rekommendera Koudlam också om han av någon anledning missats.