Årsbästa 2010, del 4: Den konstruerade albumlistan

Det har blivit dags för den konstruerade listan, det vill säga den utvalda listan med det jag tyckte var bäst under året just nu. För komplett teori och metod, se tidigare postning i ämnet. En Spotify-playlist med det bästa (av det som finns där) kommer att skapas när den andra albumlistan, den som baseras på statistik över spelningar, har publicerats.

1. The Radio Dept. – »Clinging To a Scheme«

Så djävla förutsägbart av mig att sätta det som etta, jag vet. Men The Radio Dept. slutar aldrig beröra och »Clinging To a Scheme« är det album jag fått ut allra mest av under året. Just keepin it real. (Albumet på Spotify)

2. Zola Jesus – »Stridulum II«

Operagoten Nika Roza Danilova från tropiska Madison, Wisconsin hittade massa ljud från en svunnen dark wave-era och gjorde ett album som präglat hela min höst. Ingen som gillade The Cures »Disintegration« kan ogilla ett spår som »Sea Talk«. När hennes förtrollande röst klingar i rumsekot tror jag det finns lite hopp trots allt. (Albumet på Spotify)

3. Emily Jane White – »Ode To Sentience«

Mörkret! Emily Jane White blev med »Ode To Sentience« för mig vad Nick Cave var på »As I Sat Sadly By Her Side«. Med rötterna i kalifornisk folktradition var den svartklädda singer/songwriterns tredje album ett soundtrack för »Sleepy Hollow«-miljöer och utvadande i vatten med fickorna fulla av stenar. (Albumet på Spotify)

4. Drake – »Thank Me Later«

Jag vet inte om det här är ska ses som klassisk »r&b för medelklasspopskribenter«, men när »Degrassi«-skådespelaren sadlade om och släppte skiva på Lil Waynes bolag blev resultatet ett album fullt av hits både i det stora och det lilla. Gjorde min sommar. (Albumet på Spotify)

5. Viktor Sjöberg – »Breakfast in America«

Vissa kanske menar att Viktor Sjöbergs collagemusik hör hemma i listan över viktlöst och flum, men det är inkorrekt. »Breakfast In America« har ena foten i amerikansk mjukrock och det andra någonstans uppe i skyn i en ambient bubbla. Det är pop av finast slag. (Albumet på Spotify)

6. Pantha du Prince – »Black Noise«

Hendrik Webers tredje album som Pantha du Prince fortsatte utforska organiska loopar och techno i vad som bäst kan beskrivas som en musikalisk motsvarighet till timelapse-fotografi. Elegant och skört som aldrig slutar fascinera. (Albumet på Spotify)

7. oOoOO – »oOoOO«

Rent tekniskt en EP, men fem lysande spår trumfar i min värld tio sega. Jag hörde oOoOO först på vackra och väldigt sentimentala »Hearts«. När jag sedan lyssnade på EPn och fick låtarna »Mumbai«, »Burnout Eyes« och »Sedsumting« rakt i ansiktet blev det uppenbart att även jag skulle falla för häxhousen under häxhousens år 2010.

8. Beach House – »Teen Dream«

När vinterdjäveln var som vidrigast och vi trodde att det aldrig skulle bli sommar igen släppte Baltimore-duon Victoria Legrand och Alex Scally det varma, mjuka som fick oss att överleva. Det nästan sakrala »Teen Dream« lovade att det någonstans, någon gång, låg en vidsträckt strand där det fanns plats för vår melankoli. (Albumet på Spotify)

9. Shed – »The Traveller«

Man kan inte klandra Rene Pawlowitz för att vara tråkig. »The Traveller« är en rastlös resa genom elektronisk musik, från ambient via Aphex Twin-galenskap till en mäktig drum’n’bass-avslutning (!) i »Leave Things«. Låtarna är mer idéer och skisser än genomarbetade epos. Shed gjorde oavsiktligt ett destillat av det mesta jag gillat under 20 år.

10. Ciara – »Basic Instinct«

Eftersom »Basic Instinct« precis släppts/läckt har jag lyssnat mer på exempelvis Kanye Wests album under hösten. Men Ciara är tio gånger coolare än honom så det här är det givna valet på en årsbästalista. Hennes mjuka röst över de stundtals helt vilda produktionerna är en vinnare.

  • http://griskindspatrik.wordpress.com Patrik

    Toppenlista. Inte för att min nödvändigtvis kommer att se likadan ut, om den dyker upp, men alla utvalda “album” (förutom Sheds som som jag inte hört och inte kan uttala mig om) är absolut värda ett omnämnande.

  • http://griskindspatrik.wordpress.com Patrik

    I don’t care med Ciara verkar för övrigt inte vara med på Basic Instinct. Skitbra.

  • http://www.monotoni.se Billy

    Patrik: Hon är så satans grym.

  • http://www.bravander.se Erik

    Fina listor, har varit så dålig på ny musik i år och BASS känns som ett av de bästa ställena att hämta inspiration från, så tack :)

  • Pingback: Årsbästa 2010, del 5: Den statistiska albumlistan | Beneath a Steel Sky

  • http://www.monotoni.se Billy

    Erik: Kul att kunna bidra! Grejen är, handen på hjärtat så har jag inte heller haft överdrivet bra koll på ny musik. Det är nog mycket som fallit mellan stolarna på mina listor eftersom jag inte känt till att det kommit. Menmen, det var många år sedan det gick att ha örnkoll. Jag gör mina listor baserat på vad jag ha hört så kan de förhoppningsvis komplettera andras listor.

  • Pingback: Årsbästa 2010, del 6: Playlisten | Beneath a Steel Sky

  • Pingback: 13 från 2010 at jon