Dör zombiegenren när vi tar zombies på allvar?

Till det tidigare inlägget om hur CDC rustar för zombieapokalypsen postade Kim en mycket bra länk (tack!): Arkitektbyrån KWK Promes har designat ett garanterat zombiesäkert hus. Sjukt snyggt, men det ställer oundvikligen vissa frågor.

I ett avsnitt av vår podcast »Obiter Dictum« i höstas diskuterade jag och Tobias Norström vilka referenser som popkulturella karaktärer måste ha för att vara trovärdiga.

Det hela bottnade i tv-serien »Persons Unknown« som var en småputtrig sommarserie men som satte sig i en ganska knepig position. Den började med att ett antal främlingar vaknade upp på ett hotell i en öde stad som de inte kunde lämna och därifrån fick vi följa deras försök att förstå vad som hänt.

Seriens problem var att ett absolut krav för att historien skulle kunna fungera var att karaktärerna inte befann sig i samma universum som filmer som »Cube«, »The Matrix« och »Inception« plus att de inte hade en aning om grundläggande scifi-popteori om maskhål och kraftfält.

Den senaste tidens rustande för zombiekriget väcker lite samma frågor.

Hur många zombierullar har levererat en replik som »the authorities never saw it coming, and when they did, it was too late«?

Hur många zombierullar har haft en icke ont anande medborgare som gått fram till en levande död i början av utbrottet för att hjälpa, men fått huvudet avbitet?

Om vi ska diskutera zombiegenren seriöst – och det ska vi uppenbarligen, det blev ju en fin debatt om dumma karaktärer i »The Walking Dead« – kan jag se en utmaning här: I en tid när CDC faktiskt går ut och säger att de är förberedda, och när arkitektbyråer ritar zombiesäkra hus, och när Max Brooks »The Zombie Survival Guide« är en bestseller… I den tiden, funkar det att lägga upp för smash på det klassiska sättet i filmerna?

Ponera att ett zombieoutbreak faktiskt skulle ske i dag och det såg ut så som i legenden. Vi skulle vara hyfsat förberedda genom år av inlärning.

    1. Cardio.

    2. Double tap.

    3. Beware of bathrooms.

    4. Wear seat belts.

Det här blir en slags krock med hela zombiegenrens format. Den har byggt på att den okända smittan härjar fritt och ingen fattar vad som hänt dem innan de är odöda.

Går det att fortsätta låtsas som att zombiepopkulturen i vår verkliga värld inte existerar när man gör nya filmer, eller behöver man anpassa sättet som historierna berättas på (»everyone had heard the stories, thought they were prepared, but they weren’t«)?

Om karaktärer i en film skulle vara med om en jordbävning men vara helt clueless om vad som händer så skulle vi inte köpa det för vi vet att de vet vad som sker. Men samtidigt, är det rimligt att ställa krav på att karaktärer i popkultur ska ha referensramar från annan popkultur?

  • http://twitter.com/andregorz Ville Skrifvars

    I massproducerade Hollywoodskräckfilmer stör åtminstone jag mig på hur ologiska och tröga karaktärerna är: varför går de liksom inte bara ut ur det gamla huset när strömmen går och någon eller något uppenbarligen härjar? Problemet är bara att det inte skulle bli skräckfilm om karaktärerna vore rationella (dvs. har “erfarenhet” från popkulturen). Följden blir att tittaren tvingas acceptera den vidöppna luckan och så antingen gillar man det eller inte.

    Zombiefilmer får helt klart tampas med samma problem:

    I Walking Dead så vaknar huvudkaraktären ur en koma och förstår inte vad det är som har hänt, eller händer. Hen vet inte heller (vill jag minnas men rätta mig om jag har fel) hur zombies skall dödas. Det är helt klart en logisk lucka som tittaren med all rätt kan ifrågasätta, för hade det varit du eller jag, in the really-real world, hade vi genast förstått vad det handlat om.

    Hur avgörandet är det egentligen?

    Den avgörande skillnaden tror jag, jämfört med skräckfilmer av typen jag beskrev ovan, är att karaktärer i zombiefilmer nästan alltid tillkansar sig all nödvändig kunskap relativt fort. Det är i sin tur logiskt: karaktärerna behöver nödvändig kunskap för att kunna överleva. Även överlevandet i sig är rationellt problemlösande. Min poäng är att den initiala luckan snabbt täpps igen. Det är ett nödvändigt ont, typ.

    Sen är inte “hotet av den okända smittan” det som tilltalar åtminstone mig med zombiefilmer, och kanske är det därför jag inte stör mig på karaktärernas cluelessness. Det som tilltalar är problemlösandet, överlevandet, “psyksnacket” (som en kamrat kallar dialogerna som ägerrum när karaktärerna emellan när de väl barrikerat in sig), gruppdynamiken och för att inte nämna det estetiskt tilltalande med en post-apokalyptisk värld.

    • http://www.monotoni.se Billy R

      De massproducerade skräckfilmerna har definitivt den där tröga dumheten över sig. Det är därför jag älskar Ellen Ripley. När de landar i Aliens och hon inser vad som hänt så fattar hon så jävla rätt beslut, upp i omloppsbana och nuka hela skiten bara. Sen att det inte blir så ändå är ju olyckligt, men där och då är det helt rätt beslut (jfr: “Vi delar upp oss och utforskar lite för att se vad som hänt.”)

      Precis, det är problemlösandet och överlevandet som är kul, och det är därför man älskar de ärrade som redan hunnit bli veteraner på området. 

      Vilket osökt får mig att tänka på “broke into wrong goddamn rec room you bastard”-scenen från Tremors:

      http://www.youtube.com/watch?v=2UhalTb2K0A&

      Paret Gummer = <3

  • smiertspionem

    jag köper inte att alla direkt skulle förstå vad som händer. “zombie outbreak!” skulle inte vara min första tanke, precis som “spöken!” inte hade varit första tanken om jag såg mitt barn sitta och prata med myrornas krig på tvn mitt i natten..

    därav är en första cluelessness förlåten i min bok. jag har för mig att de nämner zombies i TWD tvserien.. då har de ju uppenbart tagit del av kulturfenomenet.. sen tror jag faktiskt att det är många som inte har koll på zombie survival guides och liknande. de flesta har väl sett en zombiefilm här och där men det är ju fortfarande geek att ha survival guiden i bokhyllan.

    • http://www.monotoni.se Billy R

      haha, “spöken!”.  nej, kanske inte. men allvarligt… om du ser gatorna börja fyllas med “ööööööhh”:ande horder som inte verkar gå att döda, visst skulle man ändå utgå ifrån att det är något zombiesque, åtminstone? Kanske inte bokstavstroget populärkulturen, men i alla fall något sorts virus som löper amok? 

      Jag gillar hur kemkrigs”vampyrerna” slår till i Justin Croonins “The Passage”. PANG, inte så mycket att snacka om. Inte så mycket att göra. Ingen tid att tänka. 

      • smiertspionem

         mja, mjo. men det är ju fiktion. och ens rationella hjärna hade ju kämpat emot länge innan den accepterade zombieförklarningen.. dessutom ska det ju en ricky-koma till för att man ska bli överasskad av en hel hop av ööööööööh:ande ;)

        hade vi inte fått en “ZOMBIE CHOCK” löpsedel länge innan det var fullt outbreak? jag har inte läst dessa matematiska modellerna för outbreaken.. det har kanske du? hade aftonbladet hunnit före..?

  • http://profiles.google.com/staffan.malmgren Staffan Malmgren

    I John Ajvide Lindkvists nya bok Tjärven, som handlar om (en form av) zombies, är personerna medvetna om zombies och hur de fungerar på film. En av huvudpersonerna resonerar även utförligt om dramaturgiska aspekter av själva händelseförloppet och hur det skulle gestalta sig på film. Det tar dock ett tag innan de verkligen kan tro på att de faktiskt är utsatta för en zombieattack, och vid det laget gör omständigheterna att de inte har nytta av sina kunskaper. Rekommenderas!

    • http://www.monotoni.se Billy R

      Aha! Den har jag inte hunnit ta mig an utan tänkte spara till semesterläsning. Låter ju som den uppfyller mina nitpickingkrav :)  .. Tack för tipset!

  • Jimmy

    Det där zombiehuset var ju fail. Hur ska de få fart på alla de där cementblocken när det inte finns någon el? Eller om de hinner stänga det, hur ska de få upp det igen? Nej, vallgrav is the way to go. Zombies simmar inte. Utom han som slåss med en haj, då.

    • http://www.monotoni.se Billy R

      Good catch! Det är alldeles för lätt att förbise problemet med elektriciteten.