Ett vapen byggt av kod

Det har gått ett år sedan den ivriga lilla masken Stuxnet upptäcktes och världen tog ett litet steg närmare en »Neuromancer«-tillvaro. Stuxnet tog sig på ett elegant sätt in i datorerna på kärnkraftsanläggningar i Iran och fick systemen att gå bananas.

“Engineers no doubt would have stared at their screens and at each other – had someone made a mistake? There would be a scramble to upload new instructions to the system – to correct whatever error they thought they made earlier – only to find that the code running on the machine didn’t match what they could see. No matter what code they would upload, the machines wouldn’t respond to their new commands. It is highly likely the centrifuges – spinning well beyond their usual limits – would have shredded, with shards of metal piercing the soft aluminium sheaths that surround the cascades.”

från »Stuxnet dissected«. EDIT: Rikard tipsar i kommentarsfältet om »How Digital Detectives Deciphered Stuxnet«, en matigare artikel i ämnet.

Vad som gör det hela knepigare – och, från scifi-fantastens perspektiv, coolare – är att masken fortfarande är mer eller mindre höljd i dunkel. Så sofistikerad, elegant och läskig.

Det som fick mig att minnas Stuxnet så här ett år senare var att jag snubblade över den här snygga motion graphics-filmen av Patrick Clair som är pure eye candy.

»The most important question may not be ‘who designed it?’ but ‘who will redesign it’?«