Verklighetens »Friday Night Lights«

Det är årets sista football-match för Naperville Central High School i Naperville, Illinois. För de som är runt 13-14 år och freshmen väntar flera säsonger av fredagskvällar på det nyklippta gräset, men för de runt 16-17 som går sista året är det för de allra flesta den sista gången de står i strålkastarljuset.

Sean Payton spelade high school football här som grabb. 2010 var han head coach för ett New Orleans Saints som vann NFL:s Super Bowl. I kväll har han kommit tillbaka för att prata i omklädningsrummet i sin gamla skola.

“You seniors are focused on college, on work after high school, you’re focused on tomorrow, aren’t you? Make sure you pay attention to tonight. You got plenty of time for tomorrow, but these tonights are going by fast.”

Så börjar »Boys of Fall«, en dokumentär som sändes på ESPN tidigare i år och som handlar om de som inte gick vidare. Under några få ungdomsår har de varit lokala stjärnor, men vad händer sen?

“I know how you’re feeling now when you’re about to play. That feeling goes away. It goes away, and it doesn’t come every Friday night. It comes when you get married, it comes when your child is born, so you’ll get it – but you won’t get it every Friday night. You’re gonna miss that more than anything in the world.”

Om man väljer att bortse från att »Boys of Fall« är en timme av män som pratar om manlig gemenskap med männen som gjorde dem till män (stundtals inte helt lätt) och dessutom sväljer dess sentimentala romantiserande ger den en ganska fin (om än sliskig) bild av hur verklighetens »Friday Night Lights« är.

Eller så är det bara min abstinens efter Tim Riggins hår, Tami Taylors röst och Vince Howards precisionspassningar på 60 yards som spökar med mitt omdöme.

Hur som helst.

Även om »Boys of Fall« inte problematiserar närmare så väcker den också frågor hos mig på teman som filmen »Friday Night Lights« lyfte men som tv-serien »Friday Night Lights« i all sin älskvärdhet duckade lite för:

Vad händer med unga pojkar som å ena sidan blir lokala storstjärnor, men å andra sidan får pressen på sig från ett helt samhälle att lyckas? Och hur går man vidare om man inte var en talang och inte hade råd med college utan gick direkt ut i lågavlönat arbete? Vad betydde den där sista fredagskvällen i strålkastarljuset då?

Orkar du inte se hela filmen utan bara vill ha göttiga soundbites och snygga klipp så kan du se videon till Kenny Chesneys ostiga countrylåt med samma namn. (Musikmässigt kan det vara den mest tveksamma inbäddningen på BASS någonsin.)

  • http://www.odpod.se/ Tobias N

    Om man inte kan få nog av high school football-realismen kan man alltid titta på 4th and Forever (http://www.youtube.com/watch?v=_GcNsQVqZgs). Aningen konstruerat emellanåt men fortfarande gripande.

  • http://twitter.com/mymarkup Erik Stattin

    Sett det här? http://www.grantland.com/story/_/id/6766070/clear-eyes-full-hearts-lose

    • http://www.monotoni.se Billy R

      Nej! Vid gud, tack för den länken! Det blir kvällsläsning till solnedgång och postrock. Texas forever!