Misc, vecka 24

För ett tag sedan skrev jag om teasertrailers för filmer och efterlyste liknande experiment inom annan popkultur. Igår kom teasern för The Concretes kommande album som är precis sånt jag vill ha. Fint!

Och om vi ska prata förhandstittar: Något som jag tycker ser väldigt fint ut är trailern till Sofia Coppolas nya »Somewhere«.

För en mer kritisk syn på den här sortens teasers så kan man lyssna på förra veckans »Obiter dictum« där vi pratade förväntanskultur och hype.

»Kobra« handlade för några veckor sedan om DJn. Bland annat fick vi följa med Axwell när han spelade inför 50000 i Miami. Passa på att se det innan den 25 juni när programmet upphör. Swedish House Mafia är det största Sverige har i musikväg men när de gör premiär på sitt historiska gästspel på Pacha finns inget av de stora svenska medierna på plats. Även om jag inte tilltalas av deras svulsttopplistehouse tycker jag lite synd om alla som sedan Svek-tiden blivit jättenamn i den internationella dansmusiksvängen men varit hänvisade till barklubbar i här hemma.

I det nummer av Rocky som är ute nu har jag en artikel om problemen med hur man skyltar och varnar vid slutförvaring av kärnavfall. Hur kommunicerar man med en annan civilisation (eftersom vår lär ha dött ut) om 2-3 istidar att de inte får ner och rota i marken? Ett antal serietecknare har gjort otroligt roliga förslag som ackompanjerar texten. Det är en artikel jag längtat efter att få skriva sedan IAEA lanserade panikskylten.

Jag är svag för smart arkitektur. Om man ska bygga en bro mellan Hong Kong-Zhuhai-Macau så kommer problemet att det är vänstertrafik i Hong Kong och högertrafik i resten av Kina. Kika på den vackra slideshowen med NL Architects lösning, som bygger på en bro som slingrar runt sig själv.

Misc, vecka 23

Yvonne, Eskilstuna

Jacob Frössén, som gjorde dokumentären om Olle Ljungström håller på med en ny dokumentärfilm om Henric de la Cour. Trogna läsare av bloggen vet att Henric är kung och det här projektet glädjer mig.

The New Yorker har ett låååångt reportage om Julian Assange från »Wikileaks« med fascinerande behind the scenes-berättande från publiceringen av »Collateral Murder«-videon.

»You Are Not So Smart« är en temablogg om självbedrägeri. Mycket läsvärda postningar om hur människan uppfattar sin värld och hur vi lurar in oss själva i olika beteenden.

Joakim på »Intuition Told Me« går från Pan-American och Coil till bekymrade postningar om osämja i hönspopulationen. Loves it! Jag ser verkligen fram emot att läsa texter om hans trädgård som är lika fina som de om hans favoritskivor. Om det inte hade varit för att jag förmodligen förminskat honom till en »avhoppare« skulle jag ha utbrustit: Den digitala gröna vågen!

Alan Moore håller på med sin Chtulhu-serieroman »Neonomicon« som jag såklart tror kommer bli lysande. »Bleeding Cool« har en intervju med Jacen Burrows som tecknar.

Seattle – check. Pothead – check. Kassettlabel – check. Känner mig alltid inspirerad av att läsa om sånt, även om jag inte får höra kassetterna.

Tipsen som kom in i kommentarsfältet till gårdagens lista över podcasts har hittills visat sig vara finfina. Jag förväntade mig inget annat.

Misc, vecka 22

Death Comes

Journalisten och författaren Geeta Dayal reflekterar läsvärt om överflödet av dansmusik och hur den egentligen är platsbunden till klubben, och om hur hon känner att hon trots all social media känner sig mindre kopplad till en större upplevelse än någonsin. Tankar som känns igen från »Det postdigitala manifestet«. (via @jonasgronlund och @popjuristen)

Friendly Noise har kommit ut med ett nytt nummer av deras nätfanzine. Sjukt snygg framsida (som också föranleder länkning till inlägget om Tangerine Dream-affischen hos »Intuition Told Me«.

Dags för lite riktigt ambient/ljudnörderi. Nick Sowers skriver i sin arkitekturblogg om hur »the soundscape of Guam has undergone a profound sonic metamorphosis«. Där en gång det härskande ljudet var oväsendet från inflygningarna till den amerikanska flygbasen hörs nu fågelkvitter och bruset från blåst i regnskog. Sowers är ljudarkivist och utgår från kartor och beräkningar för att återskapa den ambiens som en gång var. Att försöka sammanfattta vad han diskuterar i sin lååånga text här är omöjligt, men läs om du är nere med ljuden.

“As the jet noise barrier grew and birds became established, the military continued their manipulation of bird sound by emulating the practices of Swiftlet farmers in Malaysia. These farmers would record the sounds of the Swiftlet birds and play them in vacant buildings. Swiftlet birds would be attracted by the sounds and enter the buildings in order to mate and build a nest. The nests would then be harvested. The military, however, instead of harvesting nests, played Swiftlet sounds on loudspeakers and so amplified the habitat within the barrier. Whenever islanders grew weary of the military presence and demanded back their land, the military would furnish ecological reports showing how they are protecting large numbers of endangered species which thrive within the jet noise barrier.”

Och efter den övningen i teori och smartness plockar vi ned några pinnhål till geeknivån. Igår lanserades den nya onlinetidningen »Lightspeed«, ett klassiskt scifi-magasin som kommer publicera fiction och non-fiction från såväl välrenommerade författare som uppstickare. Jag gillar det.

Hur skulle Los Angeles se ut utan bilar? Ross Ching ger svaret i kortfilmen »Running On Empty«.

Jag skrattade så jag grät. Varför? Jag vet inte riktigt. Men ansiktsuttrycket på killen är oslagbart.

Misc, vecka 3

La Forteresse de Mello

Jag var nere på kontinenten i jobbärenden några dagar. Jag bodde på ett slott i Mello, ungefär en timme utanför Paris, var berusad mest hela tiden och blev ganska snabbt väldigt trött av alla trerättersmåltider och ostbuffeter. Men det var en vacker utsikt att vakna till på morgonen. Om jag varit kung (istället för narr) hade jag ridit ner och krävt plebejerna på skatt av bara farten.

I mars kommer The Radio Dept.s nya album »Clinging To A Scheme«. På theradiodept.com finns låten »Heaven’s On Fire« från albumet att lyssna på och jag tänker inte försöka använda några stora ord här för mina hyperboler om dem har tagit slut.

Jag tror inte jag har nämnt något om det, men att Friendly Noise har gått och blivit onlinemagasin innebär finfin läsning.

Min hårddisk rasade igår. Stenhårt. Trrrrr-schack och så var det slut. Jag deppar inte. Det verkligt viktiga fanns det hyfsat nylig back-up på och på många sätt är ett hårddiskras ett riktigt reningsbad. Det är som en slags befrielse, ungefär som den brottslingen på flykt måste känna när han till slut blir infångad: det är inget man önskar men när det väl händer är det bara att acceptera och andas ut.

Galet ambitiös och galet läsvärd är »2652 böcker kvar tills jag dör«. När folk säger att bloggar är ointressanta eftersom ingen vill veta var du köpte din frukost tar jag alltid upp den som motargument.

The Embassy släpper »C’est la vie, c’est Embassy« och jag vet egentligen inte om videon är gjord till musiken eller om det är tvärtom. Och jag vet inte om jag vill veta. The Embassy är ju ett band som är bäst som gåta. Och vilken låt.

New York-reklambloggaren Copyranter har en serie med retroreklam. Missa inte den här från försäkringsbolaget Mutual of Omaha från 1951. »Whatever your attitude toward use of the atomic bomb, you must live with the fact that it exists.« »First sign of an atomic explosion would be an intensely bright light. You must resist the impulse to look toward the source of this burning brightness

Misc, vecka 50

Långe Erik

Framtider.net har utvecklat min postning om svenska städer med scifi-potential lite till. Resultatet är förtjusande med Stockholms skärgård som cyberpunk-miljö, full av darknets, husbåtsstäder och gråa fraktfirmor.

I en kommentar till mitt upprop för kortromaner tipsar Anton om det nystartade projektet Brevnoveller.

Om man bara skulle följa en tv-serie i höst så var det »Sons of Anarchy«. Där säsong ett var bra var säsong två helt lysande. Av någon anledning blir alla serier där man mitt i smeten släpper ner onda Aryan Nations-killar och/eller hårda Nation of Islam-snubbar och/eller Henry Rollins väldigt lyckade. Tror jag måste se om »Oz« snart.

Efter gårdagens postning om hemska platser tipsar Åsa om två böcker: »Atomic Bazaar« av William Langewiesche och »Giftlaboratoriet« av Arkadij Vaksberg. Släng in »A Nuclear Family Vacation: Travels in the World of Atomic Weaponry« av Sharon Weinberger och Nathan Hodge där också så har man yster läsning för julhelgen spikad.

När jag ser att Tonga satsar på rodel i vinter-OS, att initiativet kommer från prinsessan Pilolevu Tupou och att nationalhjälten som under 10 månader tränat för att uppfylla kraven heter Bruno Banani… Då tror jag ändå det finns hopp för världen. Helt plötsligt känns ens egna ambitioner ganska… visionslösa.

Jag satt och försökte göra något slags årsbokslut när det gäller popmusik. Av statistiken framgår att det jag spelat mest är knastrig ambient, Lake Heartbeat-albumet och Ellie Gouldings »Under the Sheets«. Jag vet att jag spelat Girls »Album« och Doves »Kingdom of Rust« väldigt mycket också, men de syns inte, kanske för att min Spotify på jobbet inte är kopplad till last.fm efter en hårddiskkrasch i somras. Även om de hade varit med skulle känslan ändå ha varit detsamma: »Herregud, vad förutsägbar jag är.« Men det känns okej. Förutsägbarhet kan väl också ses som någon sorts stabilitet.

Misc, vecka 47

Söderfors pizzeria

Det känns som att även brottslingarna har blivit medvetna om att de måste göra sig bra på bild. Att dra iväg med cashen räcker liksom inte längre. Resultatet blir i alla fall väldigt roligt att se på, det måste man ge dem. Som när Mario och Luigi rånade en taxichaufför nyligen. Vad gör man inte för guldmynten, liksom.

På den makalöst fina Phoenix-spelningen förra veckan sprang jag på David Pagmar som berättade att han har ett svenskspråkigt album på gång. Jag blev väldigt förväntansfull, för som jag skrev jag om hans coversamlinghänder någonting när han sjunger på svenska. Nu är första singeln »En till himmel« släppt och visst lovar det gott. Han är däremot inte Montt Mardié nu, utan bara Monty. Premiär på Klubb Republik i Norrköping nästa vecka.

Philip Cristofor tog intryck av mitt inlägg angående att tidsstämplar är irrelevanta på bloggar. Han har skapat en förtjusande snygg livsström på sin blogg »NonSessions« där posternas ordning slumpas. Bravo!

Visst kändes det inte som att internet var komplett innan Lokkos Northern Soul-reportage ur Pop lades ut?

Managern mailade en länk angående de nyliga undergångsdiskussionerna. När man läser att Ryssland övade kärnvapenattack på Polen så känns det väldigt… 1991, kanske. Eller 1982. Eller 2016 i datorspel.

Någon sa att själva kärnan av internet finns någonstans i mitten av triangeln porr -> avancerad politisk filosofi -> bilder på söta pälsdjur. Jag antar att det här klippet får stå monument över det. Fotografen Paul Nicklen åkte till Antarktis för att fota sjöleopard, och det slutade med att besten försökte lära honom jaga pingviner. Och när det inte gick så jagade den pingviner åt honom och serverade. Übercute, på något sätt.

Misc, vecka 39

Hängmatta med gosedjuren

Nyligen postade jag här min lista över 2000-talets bästa låtar. Den var som bekant gjord för tidningen Novells stora nedräkning som nu har börjat. Missa inte att följa den och annat relaterat kringmaterial på nollnolltalet.se.

Jag blir stum av Gibsonsk hänförelse när jag läser reportaget om folket som bor i Las Vegas dagvattentunnlar. Temaavsnitt i »CSI« snart?

I och med bokmässan i Göteborg har nu Rasmus Fleischers »Det postdigitala manifestet« släppts.

För en tid sedan hade jag funderingar på hur jag egentligen skulle organisera mitt digitala innehåll. Jag har nu löst det så att Posterous-bloggen innehåller fotoflödet från mobilen. Om du vill ha fotobloggskomplementet till BASS kan du alltså prenumerera på det RSS-flödet. På Twitter fortsätter de små snabba och här sköts allt långt och pretto.

Läsvärd är Kjell Häglunds text om helikopterrånets filmiska kvaliteter och vår beundran inför gentlemannatjuvar. När jag var i Ecuador stod vakterna utanför banken med automatvapen vilande på armen – och en florett hängande i bältet. Jag tänkte att floretten måste vara just för gentlemännen, de som utmanar på duell istället för att spränga flyktbilar i Handen.

Två skäl till varför jag älskar internet: Tre minuter av folk som säger »I’m not here to make friends« ur dokusåpor. Och definitivt The Dan Brown sequel plot generator.

Gammal nyhet, visserligen, men värd att lyfta: Hela Parker Lewis »Rak som en pil« finns nu tillgänglig för nedladdning. Jag missade releasefesten på grund av en tredagars totaldäckning i vad som måste ha varit en lightversion av influensa, swine or other.

Aproå inte så nytt men som tål att upprepas: »Ey shuno«

Nya Steven Soderbergh-filmen The Informant! med Matt Damon är baserad på en verklig händelse. Manusförfattaren fick idén efter att ha hört dokumentär om den i »This American Life«-avsnittet »The Fix Is In« från 2000. Mycket fascinerande, lyssna här.

Misc, vecka 37

Mätare

Det är många som listar låtar i dessa dagar. Jag vill slå ett särskilt slag för »Intuition Told Me« som listar de 30 bästa låtarna från 00-talet med texter om varje låt. Det är alltid ett nöje att läsa välskrivet om bra musik.

Nya tjänsten »Blogipedia« samlar in åsikter om saker och ting från bloggar. Söker man på »Billy Rimgard« får man upp att jag är…

…en mästare på att mixa kontraster

…självklart i extas inför detta faktum

…ett geni

…briljant när jag slår ett slag för Twitter

Känns inte som att jag har något att tillägga?

Fredagen den 18 september har Parker Lewis releasefest för den nya svenskspråkiga ep:n. Jag förväntar mig en rolig kaoskväll. Kom du med!

Ink Förlag släpper snart Rasmus Fleischers bok »Det postdigitala manifestet«, där han tittar på »hur musik äger rum« i det överflöd som nu finns.

“Det postdigitala manifestet handlar bland annat om stekta sparvar, shuffle-funktionens nihilism, improvisation, överflöd, Spotify, Spinoza, S23M, festivaler, upphovsrätt, tystnad, våld, dubstep, oljekrönet, generalstrejken, lyrans betydelse i antikens Grekland, husockupationer, slumpen, magnetband, avvecklandet av konstmusiken, hur man vet vad man vill lyssna på samt varför det känns bra att radera filer.”

Kommer att bli bra läsning. Se mer info och förhandsbeställ här.

Är det bara jag som blir helt förstörd av det här liveframförandet av Iron & Wines »Flightless Bird, American Mouth«?

Nog för att de forna sovjetstaterna kan vara lätt galna när det gäller hybrisprojekt, men koncepthusen i Tirana som ser ut som ett gäng byggklossar som utsatts för en fyra vildsinta sparkar skulle jag lätt vilja bo i…

Konceptskiss i Tirana

Misc, vecka 34

Väntar

I går hade Aftonbladet på löpsedeln: »Sveriges hemligaste artist död«. Bara för protokollet: Om något händer mig så vill jag ha: »Sveriges bäst bevarade pophemlighet död«. Anteckna.

Flera av dagens tidningar publicerar TTs text om Twitter-analysen som gjorts av Pear Analytics i Texas. I den framkommer att 40% av alla twittermeddelanden är »meningslöst babbel«. Här är också en nyhet: Långt mer än 40% av vad folk säger afk är också meningslöst babbel. Därför väljer jag noggrant vilka som är mina vänner – liksom vilka jag följer på Twitter. Voila, problemet löst.

Efter att ha upptäckt PrintFriendly och Readability undrar jag hur man någonsin kunnat bygga akter och researcha på nätet utan dem.

För en text jag skriver på behövde jag kolla upp hur förtalsmål har sett ut historiskt. Den enda referenslitteraturen jag hade hemma var Björn Furuhagens »Berusade bönder och bråkiga båtsmän«, och den gjorde mig inte besviken. I den hittade jag bland annat den lysande episoden från hösttinget i Gimo bruk 1739 när en bonde dömdes för att ha kallat inspektorn »tjuv, skälm, brukshund och tallriksslickare«. I ett annat fall dömdes Länsman själv (alltså han som drev processerna vid tinget) för förtal sedan han »utan grund anklagade en av nämndemännen för hembränning«. Ibland får man säga att det var bättre förr.

Med det romantiska dramat »The Time Traveler’s Wife« runt hörnet har vetenskapsskribenten Dave Goldberg på »Slate« gjort upp med hur Hollywood behandlar tidsresor.

Fast i och för sig… Om 40% av allt på Twitter är »meningslöst babbel« så betyder ju det att dopaminkicken blir så mycket större. Och det gillar vi ju. Missa inte Emily Yoffes essä om varför vi älskar Google, Twitter och SMS, på ett grundläggande, kemiskt sätt. »Creatures that lack motivation, that find it easy to slip into oblivious rapture, are likely to lead short lives. So nature imbued us with an unquenchable drive to discover, to explore. [...] The possibility of a payoff is much more stimulating than actually getting one.«

Man behöver inte vara geek för att älska Fabian Tischers film av hur NASA kidnappar tv-tornet på Alexandersplatz. (Men det kanske hjälper.)

Misc, vecka 27

Sheffield Markets

Det är lite för varmt för att tänka. Lite för varmt för att lyfta upp sig och få ur de där orden som egentligen borde skrivas. Istället ägnade jag helgen åt att noggrant testa mig fram i jakten på den optimala Malibu-drinken.

Favoriten jag föll för blandade Malibu med Mountain Dew, Fanta Exotic och Champis. Dessutom hade jag krossad is gjord på Zingo som en extra touch. Win.

För en fantastiskt somrig och allmänt svävande »blandskiva«, se till att ladda ner den mix av favorit-mp3or som John Airaksinen lagt upp här. En hänförande timme!

I lördags var jag på den mycket sympatiska kulturföreningen Pluto i Gröndal och såg Skallberget, en indiesupergrupp med Kalle J på sång och gitarr, Parker Lewis på trummor, Mixtapes & Cellmates-Matilda på bas och Three Is A Crowd-Fredrik på synt och en för mig okänd men ändå bekant nuna på gitarr. Hur bra det var? De spelade Ratatas »TV-apparat«.

Om du har pepp inför Tour de France-starten på lördag så är du välkommen in på Tour-bloggen »Les Poursuivants« som jag och Per kör här. Vi kommer att hånskratta åt Voeckler, Vogondy, Augé, Dessel och de andra tokiga fransmännen hela juli.

Jag avfärdade Sarah Connor Chronicles redan från början för att den inte höll sig till Terminator-tidslinjen på ett vettigt sett. Det är lite så jag funkar. Men. Under den ack så hårda juni när man inte kan knarka TV-serier laddade jag hem hela klabbet och kollade igenom. Jag blev positivt överraskad. Bäst av allt var att Shirley Manson var ond nemesis. »Queer«!