Årsbästa 2010, del 5: Den statistiska albumlistan

Det har blivit dags för ännu en årsbästalista, den här gången av den mer avslöjande arten. Jag fick en gång höra av en läsare att den enda riktiga årsbästalistan är den som baseras på hur mycket man lyssnat på något. Det album som fått mest spelningar var i den personens värld lika med det bästa albumet. Jag håller inte med och som Patrik påpekar i en kommentar till inlägget om teori och metod för årsbästalistorna så behöver statistiken egentligen viktas mot när på året som skivan släpptes för att det ska bli rättvist. Och det finns fler problem: Ett album med 10 korta låtar registrerar i längden fler träffar än ett album med 10 långa låtar eftersom man hinner spela det kortare upprepade gånger.

Men här och nu struntar jag i allt det och följer den läsarens synpunkt helt och hållet. Var min konstruerade lista över 2010 års bästa album verkligen överensstämmande med vad jag faktiskt lyssnat på? Här är en topp tio som baserar sig helt på statistiken från antal spelningar.

1. The Radio Dept – »Clinging To a Scheme«

Plats på konstruerade listan: 1

Jag sa ju att det var ett förutsägbart men korrekt val.

2. Kylie Minogue – »Aphrodite«

Plats på konstruerade listan: ej med

Jag kom inte ens ihåg Kylie när jag tog ut min årsbästalista och det är väl symptomatiskt för musiken hon gör. »Aphrodite« är ett lysande discoalbum som inte innehåller en enda dålig låt och jag har spelat det ofta när jag arbetat, städat eller pysslat. Däremot är det inget jag tar med mig in i historien som musik som berörde. (Förutom bangern »Can’t Beat The Feeling« från 02:26 när bygget kommer och Kylie tar Tonen. Gah. Eller »Get Outta My Way«). (Albumet på Spotify)

3. Viktor Sjöberg – »Breakfast in America«

Plats på konstruerade listan: 5

Hyfsat överensstämmande mellan konstruktion och statistik. Jag har sagt egentligen allt som behöver sägas om den här pärlan. (Albumet på Spotify)

4. Zola Jesus – »Stridulum II«

Plats på konstruerade listan: 2

Återigen korrelation mellan inbillning och verklighet. Zola Jesus och gotvindarna som blåste i indiepopen var definitivt en av årets höjdpunkter. (Albumet på Spotify)

4. Arcade Fire – »The Suburbs«

Plats på konstruerade listan: ej med

Det här handlar egentligen inte så mycket om albumet i sig utan om låten »Sprawl II (Mountains Beyond Mountains)« som jag spelat som vettvilling. Det är en av årets bästa i alla kategorier, med döda shoppinggallerior som reser sig bortom förorten med tonårstristess och emo så det bara sprutar. Om låten kan få mig att tro jag är 18 och bor i heartland USA så vågar jag knappt tänka på vilken relation jag haft med den om jag faktiskt var det. Albumet som helhet tycker jag är aningen för långt, stundtals lite segt och överskuggas helt av detta underverk.

6. The Drums – »Summertime EP«

Plats på konstruerade listan: ej med

Återigen handlar det mycket om en enskild låt som lyfter albumstatistiken. »Don’t Be A Jerk, Johnny« var med på min sommarplaylist och var med sin lekfulla The Cure-melankoli (tänk »Close To Me«) en perfekt hit under varma juli. (EPn på Spotify)

7. Boeoes Kaelstigen – »Tanum Teleport«

Plats på konstruerade listan: ej med

Det är ingen hemlighet att jag tycker deras postapokalyptiska, förfallna techno är bra. Jag satt länge och funderade på om de tagit en plats på den konstruerade listan men kom fram till att jag inte kan bestämma mig för det ännu. Albumet är fortfarande ungt och att deklarera det som klassiker känns för tidigt, även om jag uppskattar det. (Albumet på Spotify)

8. Drake – »Thank Me Later«

Plats på konstruerade listan: 4

Jag trodde jag lyssnat betydligt mer på Drake. Men samtidigt kan det vara ett argument för att det är ett bra album eftersom det gjorde mycket stort intryck. (Albumet på Spotify)

9. The Grand Opening – »In the Midst of Your Drama«

Plats på konstruerade listan: ej med

Hoppla! Det här var en förvånande plats i statistiken! Visst är The Grand Openings bräckliga och hjärtskärande americana väldigt bra, men jag trodde inte att albumet, släppt sent på hösten, skulle orka upp på den här listan. Men för all del, det är helt klart värt att nämna. »In the Midst of Your Drama« är E4:an i disig novemberskymning mitt i en skilsmässa. Hur sorgligt det än låter är det en resa man vill vara med på.

10. Booka Shade – »More!«

Plats på konstruerade listan: ej med

Booka Shade låter som Booka Shade och »More!« är ett återbesök i vintern 2005-06. Jag gillade hur technon lät då så det är inte konstigt att jag lyssnat mycket på »More!«. När man sätter ihop konstruerade listor tycker jag dock att man ska hänsyn till många variabler, och en av dem är att försöka nyktert inse vad som skiljer ett bra album som är här och nu från ett nostalgiskt lyssnande på ett sound som spelades i en tid som var rolig för en personligen. »More!« är skitbra om man accepterar att tiden stått stilla i Booka Shades studio, men det säger inte mycket om musikåret 2010. (Albumet på Spotify).

(Källa: last.fm)

Så: How did I do? Jag känner mig en smula avklädd, men tycker samtidigt att det är ett ganska logiskt utfall eftersom spelningar av enskilda låtar lyfter albumstatistiken. Att Kylie och Booka Shade inte orkar in på en konstruerad lista även fast de spelats mycket tycker jag också är förståeligt, av ovan nämnda anledningar.

Den tyngdlösa technon

Jag har länge funderat på vad man bör kalla den tyngdlösa technon. »Kosmonautmusik«? »Aerialica«? »Exospherish«? Frågan kvarstår och väntar på ett svar. Just idag är min favorit i genren:

Booka Shade – »Teenage Spaceman (Sei A Synth remix)« (Nu också på Spotify också, men där är den taggad som »Tim Deluxe Future Disco Remix«. Hmm. Oklart vad som gäller, med andra ord.)