Söta vampyrer och saftiga vener

vampirecute»Ratatoulie« gjorde råttorna rumsrena och mysiga. »Harry Potter« gjorde magi till en trevlig sysselsättning för hela familjen. Nu har uppenbarligen vampyrerna gått samma öde till mötes.

»Förr var vampyren ett illaluktande monster som spridde likmaskar omkring sig – i dag är den mycket mer mänsklig«, säger Inger Edelfeldt som skrivit en vampyrbok. »Och«, frågar sig då vän av oordning, »vad är det för fel på likmaskar?«

I slutet av 2002 spreds ett rykte i södra Malawi att vampyrer attackerade lokalbefolkningen. Medborgargarden formades och en man stenades ihjäl. Tre katolska präster misshandlades och kedjades men hann styrka sina identiteter innan de fick pålen i hjärtat.

Dåvarande president Bakili Muluzi kom till området från en utlandsresa för att bringa lugn. Han skyllde hysterin på oppositionen, som han menade spridit rykten om att regeringen kollaborerade med vampyrer i utbyte mot att få hjälpsändningar med mat. Muluzi besvarade anklagelserna:

»No government can go about sucking blood of its own people – that’s thuggery.«

Han gick klokt nog inte i polemik om vad för onämnbarhet som faktiskt härjat där.

Det är just så här moderna vampyrhistorier ska vara: Stenade misstänkta, fängslade präster, presidenter som lierar sig med nattens varelser. För det är ju så det är på riktigt. Bybor med facklor och träpålar som stormar gamla slott, liksom.

Istället har vampyren förnedrats till att bli en sensuell främling med mörka ögon som man faller för, lite av en mytologiserad variant av massmördarna som får drivor av frieribrev i fängelset. Så simpelt. Så fantasilöst.

Om jag vore nosferatu på våra breddgrader skulle jag fylla en bekväm låda med jorden från mitt hem, sova ett par hundra år och hoppas att vakna i ett samhälle som tar ondska på allvar.

Skitigt och fint

Efter att ha sett säsong 4 av The Wire fick jag ångest för att jag inte dragit ut på det mer. Den hade ju kunnat räcka så mycket längre. Så min kompis tipsade att jag skulle läsa George Pelecanos fyra böcker om Derek Strange vilket jag gjort. Nu ska jag börja på David Peaces »1974« och de därefter följande, plus att jag tankat fem säsonger av »Homicide – Life on the Streets« som lindring. Ska nog läsa om »The Choirboys« också. Men jag ser ändå slutet även på detta. Tips på skitig, eländig, mörk läsning som är gängrelaterad eller handlar om korrupta alkoholiserade snutar mottages tacksamt (och om tre månader börjar »The Shield«!).

Om du undrar varför de längre postningarna uteblir så beror det främst på att livet efter byråkratihelvetesjobbet har blivit väldigt trevligt. Jag har ett väldigt roligt jobb nu och tillvaron är njutbar i största allmänhet. Det är så lätt att bara skriva en massa om hur dåligt man mår så det är kul att kunna meddela det motsatta. Nackdelen med det är ju bara att kreativiteten helt dör. När man är nöjd finns ingen anledning att gå till arms against the sea of troubles and by opposing end them. Därav sporadiska uppdateringar med kort innehåll.