Undergångsförvirring och kristen apokalypsfiktion

De senaste dagarna har väldigt mycket uppmärksamhet givits till en snubbe som spått att den 21 maj 2011 skulle innebära jordens undergång.

Eller, riktigt så enkelt är det ju inte. På den 21 maj skulle uppryckandet ske, när Jesus kom för att hämta hem de troende. Var det sker kronologiskt i ett undergångsnarrativ tvistar faktiskt de lärde om.

En tolkning är att uppryckningen, »the rapture«, sker innan de sju åren av vedermödor börjar, en annan är att den sker efter dem. Oavsett vilket så är det osäkert hur mycket tid som förflyter mellan uppryckning, vedermödan och Harmageddon. Så ropa inte hej än, just sayin.

Nå, låt oss inte prata om det här, låt oss bara konstatera att rubriker om att undergången skulle ske den 21 maj måhända ger bra klick hos tabloiderna men att de också är inlägg i en ganska komplicerad teologisk debatt.

Hur som helst.

Uppryckandet är naturligtvis en central del i den kristna tron. En frikyrkopastor jag pratade med sa att det finns flygbolag i USA som inte tillåter två troende piloter flyga ett plan ihop eftersom det då inte finns någon som kan landa ifall de blir hämtade. Det låter som en skröna, men att han berättade den med stort allvar ger i alla fall oss syndare en aning om hur viktigt det är.

Och därmed kommer vi, efter ett par stickspår, slutligen in på en mycket nischad del av apokalyps-fiktionen.

Kristen »rapture fiction« är en genre som inte handlar så mycket om Mad Max-fordon och geigermätare utan just om tiden som leder upp till domedagen som beskrivs i Bibeln. Och det är en enorm genre.

»Left Behind« är en serie om sexton böcker skrivna av Tim LaHaye och Jerry Jenkins. Samtliga delar har varit bestsellers och de har krängt iväg inte färre än 70 miljoner böcker.

Tre filmer baserade på böckerna har spelats in, de har gjorts till serietidningar och datorspel. De fyrtio böckerna i tonårs-spinoffen »Left Behind: The Kids« är också hits.

Det finns fler exempel. Som »The Omega Trilogy« av familjetrojkan Gilbert, Lynn och Alan Morris, »We All Fall Down« av Brian Caldwell och »Rift in Time« av Michael Phillips.

När en profet går ut och deklarerar att det är dags för uppryckandet så är det alltså inte bara en run-of-the-mill nutcase som ropar högt. Han är en del av en bild av the end times som reproduceras i popkultur som är rotad i en tro och som därför går under vår radar.

Jag själv är faktiskt sugen på att gå all in på »Left Behind«, mest för att få se den så omsjungna apokalypsen från en annan sida. Med tanke på hur jävla läskig Uppenbarelseboken är så kan det bli en hell of a ride.

Så när ni ser mig i kappa med stirrig blick och ett ödesbådande plakat på Plattan så vet ni var det började.