Vi hade årsmöte i vattenföreningen. Vi är tio fastigheter här i bygatan på norra Öland som delar på en vattenledning. Med det kommer att vi behöver ha ett årsmöte för att upplägget med föreningen ska ske korrekt. Det är trevligt. En fika borta hos Söderströms.
En av punkterna på årets möte gällde livslängden på de rör som för tio år sedan drogs från den kommunala ledningen nere i Trosnäs och som utgör själva vårt vattensystem. Det var en obesvarad fråga från förra årsmötet men det hade nu undersökts och beskedet var att de inte kommer att behöva åtgärdas på 50 år.
”Då kommer rören alltså inte vara en huvudvärk för någon av deltagarna i detta möte utan det lämnar vi till kommande generationer”, sa ordföranden och vi skrockade och gick vidare.
Jag var med ganska god marginal yngst på mötet och den instinktiva känslan var att den kommentaren ju inte gällde mig, men sen insåg jag att jo det gör det ju.
Den där insikten händer ibland. Som när jag köpte en låda skruvplugg för att jag skulle skruva ihop lite saker och kassören sa ”där har du så det räcker resten av livet”.
Det var för femton år sen.
Och han hade rätt. Jag blev sugen på att börja montera en jävla massa hyllor och tavlor liksom för att trotsa. Men nu har jag förstått att det är lika bra att bara vänja sig.
Lämna ett svar