Du googlar ”pizzadeg”. Du hamnar på en amerikansk receptsajt. Instruktionerna går något i stil med: ”Ta ett paket Super Bake Pizza-mix. Blanda med vatten enligt instruktionerna. Kör i ugnen.” Mat-entusiaster på insta tvekar aldrig att göra en story av denna händelse. Tokiga jänkare!
Och ja, för den som tycker det är kul att laga mat så känns processen fattig. Vad hände med att sätta en deg dagar i förväg, en deg som du denna gång har tweakat lite utifrån hur den blev sist? Tomatsåser som puttrar från lunch fram till middag (eller till och med har fått tillbringa en natt i kylen).
Men det utgår från att processen i sig har ett egenvärde.
Om det önskvärda målet är definierat som ”jag vill bli mätt” så är det samma sak med en bakmix och burk färdigsvängd pizzasås från butikshyllan.
Jag möter denna problematik hela tiden nu när jag sitter och pysslar med min musik. De senaste 5-6 åren har det kommit så mycket sofistikerad funktionalitet att den där gamla myten om att elektronisk musik ”bara är att trycka på en knapp så gör maskinerna resten” nu inte är myt utan verklighet.
Musikprogrammet Logic introducerade nyligen ”studiomusiker” för ett antal olika instrument som man enkelt kan lägga till i sina projekt och ge instruktioner. Det finns en uppsjö av olika låtskrivarhjälpmedel som föreslår ackord och skriver melodier utifrån musikteoretiska principer. Det jag funderar mest på är instrument av typen Random som utifrån ett klick av användaren genererar ljud och oväsen baserat på slump och innedrogen AI.
Ljuden av Aphex Twin cirka 1997 är pizzadegen som varsamt satts och tagits hand om i dagar.
Ljuden från plugins som Random är jänkereceptets pizzadegsmix.
Det vore enkelt att fäktas mot nymodigheterna och fräsa något om hantverk. Men det är inte så lätt som det låter. Det man måste fundera på är vad målet är. ”Jag vill bli mätt”?
För mig personligen har hantverket ett egenvärde. Jag får lika mycket ut av kreativ ljuddesign som av själva producerandet. Men jag känner mig som en idiot om jag lägger två timmar på att bygga ljud men aldrig hittar tiden till att använda dem. Vore det inte bättre om jag använde något färdigbakat och faktiskt producerade något? Om produktionen har ett egenvärde, så ja. När jag får frilansuppdrag inom musiksvängen så lägger jag inte två timmar på att bygga ljud, då tar jag presets från någon av mina prylar och fokuserar på att skriva musiken.
Och, för att komplicerad det: om man har en fin pryl, till exempel min favorit Dave Smith OB-6, så är ju det i sig en förenkling av ljudsyntes för att det ska gå fortare att göra grejer. Gränsnitt och ljudkretsar är byggda för att vara användarvänliga, för att lätt of lite ouumpf i det man jobbar med. På en skala där man i ena änden har en rå sinuston som du behöver manipulera från olika sätt (50-talets elektroniska musik) och i andra änden har pluginen Random så är ett modernt instrument närmare Random än den råa sinustonen.
Jag vet inte. Jag faktiskt inte.
Vill jag bli mätt, eller vill jag ägna mig åt processen? Eftersom det tar emot att använda saker som är för enkla så lutar jag åt att det är processen jag är där för.
Jag måste bara skriva en påminnelse åt mig själv att inte se ner på de andra arbetssätten. Även om man gärna vill.
