I helgen skickade jag mitt förstorarvisir till en som behövde det bättre. Förstorarvisir, heter det så? Luppglasögon? Det spelar ingen roll, man ser ut som en tönt i dem. Men man behöver dem om man, som mottagaren av mitt par, ska odla fram en helt ny sorts böna. Eller som jag, som ville bygga en egen synt.
Det var under pandemin jag bestämde mig. Jag hade en tydlig målbild: Jag skulle spela in musik med ett instrument jag byggt.
Jag hade ingen erfarenhet alls, men numera finns ju kunskaperna och resurserna att få tag på. Det man själv måste bidra med är pannbenet och viljan.
Jag tog onlinekurser i elektronik. Hundratals timmar som jag slukade om motstånd, volt och dioder.
Parallellt började jag löda färdiga kits till modularsyntar. Jag ville ju designa själv, men jag hade långt kvar. Och att bygga kits var ett utmärkt sätt att se och lära av hur andra gjort. Första gången jag höll i lödkolv och första gången jag fick starta upp något jag själv satt ihop.
Jag hade flow. Jag kände att jag började förstå det som tidigare bara varit magi.
Då kom halvledarkrisen.
14 månader leveranstid för tio stycken transistorer? 18 månader leveranstid för en annan? 2 år för en tredje?
Jag har alltid haft låg tolerans för dem som snackar men inte gör. Jag vill själv vara en sån som genomför grejerna jag tar mig an. Men de här ledtiderna och de helt omöjliga sajterna man var tvungen att besöka för att försöka hitta komponenterna och den logistiska situationen i att jag inte hade ett helt livs samlande av bra delar att använda… Jag tappade glöden.
Det jag lärt mig var inte förgäves. Med mina nyvunna kunskaper om ljudets uppkomst kunde jag bygga en ganska avancerad maskin i Reaktor som jag använde flitigt på mitt album ”Take the Scenic Route”. Och det har gjort mig bättre på att koppla runt i modularsyntarna.
Men ändå.
Det där förstorarvisiret (luppglasögonen?) har varit som ett hån varje gång jag sett det. Och lödkolven och kretskortshållaren och lådan med motstånd och … Ja, allt hånar mig för att jag inte tog det där projektet i mål. Men en liten bit av det kommer i alla fall till användning nu. I bönornas tjänst. En ny böna. Det är inte dåligt det heller.
Lämna ett svar