Utan att ha varit en som lyssnat på Lars Winnerbäck så finns det en Lars Winnerbäck-passage som förföljer mig. Det säger en del om hur stark den passagen måste vara.
Jag dricker glögg
Med balkongdörren öppen i natt
Jag är så trött på alla mail och koder
Vi lägger diskussionen om varför ”djupa” personer alltid dricker med fönstret eller balkongdörren öppna, och går direkt till mailen och koderna. Det här berör på djupet ändå.
”Vi har skickat ett mail till din angivna adress med en verifieringskod.” Okej. ”Jag har skickat en bomb till er postadress med ett manifest.” Jag är också trött på mail och koder. Framförallt när de tar en in i labyrinten.
Kafkas ”Processen” används lite för ofta som metafor, Kafkas ”Slottet” lite för sällan.
Den allra sämsta delen av internet är den snurra man hamnar i hos vissa som är en sajt men de är också flera sajter och det är ett bolag men det är flera bolag och allt är lite oklart vad som hör hemma var. När jag under småbarnsåren skulle synka barnens Minecraft-konton på ipad med något Microsoft Live-konto och länka så att de kunde spela med varandra… Jag har aldrig varit så nära att ge upp. Allt.
De säger att det blir bättre. Att barnen blir större. Och så är det. Inga trippla konton som krockar i Minecraft. Men det hjälper inte den vuxna.
Jag är så trött på alla mail och koder
Det finns en speciell plats i helvetet för de bolag som har flera snarlika inlogg som nästan är samma sak men de är det inte riktigt men hänger ändå ihop på något vis. Det har alla som väntat på en UPS-leverans och försökt ändra leveranssätt upplevt. Det finns liksom ett annat UPS som man också kan skapa konto på, där det inte går att se sina paket, men som ändå hänger ihop på något sätt med ens epostadress för all framtid och ens paket med epostadressen och den här företagstjänsten som man har lämnat epostadressen till krockar och man fastnar i en autentiseringssnurra som inte går att komma ut ur. ”Slottet”.
Amazon likaså. Man skapade ett Amazon-konto för sin Kindle, och sen lanserade Amazon sig i Sverige, och man beställde något därifrån och nu har man liksom två Amazon-konton som inte pratar med varandra men som ändå verkar känna till varandras existens i deras kundsystem. Man behöver mailet och koden för att komma in, men mailet och koden verkar gälla det andra, hur man än gör.
Där drömmen om internet var en ”single-sign-on” utan bekymmer så har uppköp och mergers slagit ihop system som inte pratar med varandra och vi går mellan våningarna i ”Slottet” som en redirect-snurra från en piratstreamingsajt.
Jag fattar varför man vill öppna balkongdörren och kliva på flaskan.
Simon säger
Herregud, Minecraft-konto-helvetet! Jag jobbar ändå med IT men satt med detta i flera dagar innan jag gav upp. Tack o lov inte allt, men de fick acceptera att de fick spela ensamma och gör så än idag.
Billy Rimgard säger
Hahah, samma här!! Det var genuint det minst intuitiva jag någonsin varit med om. Undrar hur många kundregister som mergats och hur man tejpat för att hålla ihop dem när det funkar så där kasst.
Staffan säger
När man får barn går det där verkligen in i helvetets djupaste kretsar. Jag är ”familjesamordnare” i minst sex olika system (apple, google, sony, nintendo, spotify, epic) och varenda gång jag ska sätta upp något nytt åt något av mina barn har jag en halvtimme av jonglerande med koder, godkännanden och länkar i ett oräkneligt antal turer framför mig. Familjen har lärt sig känna igen det mörka molnet över mitt huvud när jag sammanbitet mumlar ”pappa ordnar med lösenord” och håller sig på behörigt avstånd.