Beneath a Steel Sky

Billy Rimgards dagbok

Arkiv för augusti 2024

Wish

Lämna en kommentar

Under en bro vid S:t Eriksplan låg den ljusskygga skivbörsen Diamond Records. På gymnasiet hade vi håltimmar. Det förekom att vi åkte in till stan och gick skivrundor på hålltimmarna. Det förekom att Diamond Records ingick. Det förekom att vi aldrig kom tillbaka till lektionerna som låg efter håltimmarna.

På en hylla i Diamond Records stod en blå låda med en lapp. ”Knepigt promokit The Cure, 600kr”. Det kan ha varit 800kr också.

Jag var student. Jag fick välja vad jag la pengarna på. Även om detta var ”Wish”-promoboxen, ett The Cure i sitt prime, så var jag inte de facto en samlare. Det var inte värt det.

Spola fram och jag går samma fotspår som alla andra medelålders män. Med månadslön och ett gnagande behov av att fixa prylarna som man inte kunde få som barn.

30 år har gått och 30 år har nött ner och förstört de knepiga promokiten. Komplettisterna har fått härja fritt.

Jag kollar på ebay och det finns ett knepigt promokit till salu. 12000 kr. Jag får 5% rabatt och free shipping.

Detta är ”Wish”, ett The Cure i sitt prime. Men jag är de facto inte samlare. Det är inte värt det nu heller. Man får fortsätta wish impossible things.

Hägersten, mon amour

Lämna en kommentar

Jag sådde ett gäng tagetes i våras. De har varsamt drivits upp, tagits om hand och slutligen planterats här i Frönäs. Nu är de precis på väg att börja blomma, och då är det dags för mig att åka tillbaka till stan. Det går att välja en melankolisk dörr för en reflektion om roads not taken och så vidare här, men jag väljer den andra dörren.

Jag tycker det är fint att trädgården gör sin grej och lever sitt liv även när jag inte är på plats. För det här är inte en stängning för säsongen, tack och hej vi ses nästa semester. Nej då. Frönäs är mer som ett andra hem, och jag kommer snart komma tillbaka. Det är inte ett avsked att åka härifrån. Det är mer ett kärt återseende med modulärsyntarna och Il Fornos pizzor och de andra grejerna i Hägersten.

Jag har lekt med tanken på att montera webbkameror i trädgården för att kunna hänga med i vad växterna gör. Men går man över en gräns där?

Jag har en dröm om att en dag inte åka tillbaka. Skaffa mig en bra grävmaskin och slå mig ner för gott. Ta modulärsyntarna dit. Gräva dräneringar åt de som bara har den melankoliska dörren att välja i slutet av säsongen. ”Ses nästa år.” Sen kan jag fika till solnedgångarna över stenkusten off season.

I en parallell verklighet har det redan skett, och det känns tryggt. I denna tidslinje kommer det att ske så småningom, är jag nästan säker på. Men ännu är jag inte riktigt klar med Hägersten. Och två av de sådda tagetes satte vi på pappas och farmors gravar nere i Västberga, så när jag är tillbaka ska jag åka dit och se hur de tagit sig.