Beneath a Steel Sky

Billy Rimgards dagbok

second hand

Wish

Lämna en kommentar

Under en bro vid S:t Eriksplan låg den ljusskygga skivbörsen Diamond Records. På gymnasiet hade vi håltimmar. Det förekom att vi åkte in till stan och gick skivrundor på hålltimmarna. Det förekom att Diamond Records ingick. Det förekom att vi aldrig kom tillbaka till lektionerna som låg efter håltimmarna.

På en hylla i Diamond Records stod en blå låda med en lapp. ”Knepigt promokit The Cure, 600kr”. Det kan ha varit 800kr också.

Jag var student. Jag fick välja vad jag la pengarna på. Även om detta var ”Wish”-promoboxen, ett The Cure i sitt prime, så var jag inte de facto en samlare. Det var inte värt det.

Spola fram och jag går samma fotspår som alla andra medelålders män. Med månadslön och ett gnagande behov av att fixa prylarna som man inte kunde få som barn.

30 år har gått och 30 år har nött ner och förstört de knepiga promokiten. Komplettisterna har fått härja fritt.

Jag kollar på ebay och det finns ett knepigt promokit till salu. 12000 kr. Jag får 5% rabatt och free shipping.

Detta är ”Wish”, ett The Cure i sitt prime. Men jag är de facto inte samlare. Det är inte värt det nu heller. Man får fortsätta wish impossible things.

Smoothie-människan

2 kommentarer

Jag går ofta till små loppisar och begagnatbodar. En sak som finns i överflöd är kokböckerna med enormt många variationer på ett och samma tema.

”200 goda pizzor”. Första sidan, ett recept på grunddeg. Sedan 200 förslag på olika kombinationer av fyllning.

”150 goda soppor för vintern”. Fler soppor än det finns vinterdagar på ett år.

”101 smoothies”.

Den som är en smoothie-människa har gissningsvis ett antal favoriter som den går runt på. Två-tre? Tre-fyra? Antalet smoothie-tillfällen på en vecka är trots allt begränsade och vi är vanedjur. Smoothie-människan kan plocka upp denna bok och kanske hitta en eller två till att lägga till samlingen.

Den som inte är en smoothie-människa men ska starta ett nytt liv efter sommaren och ser sig själv kunna vara en smoothie-människa kommer plocka upp boken, testa en gång men sedan upptäcka att det var för mycket pyssel att rengöra mixerstaven. Sen blir boken stående tills dennes dödsbo ska ut på loppis.

Därtill är det här inte den enda smoothie-boken (en sökning på ”smoothies” på AdLibris ger 1347 träffar). I teorin finns grundplåten till att varje dag i resten av våra liv dricka en ny smoothie.

Det finns en melankoli inbyggd i denna insikt. Av dessa ”101 smoothies”, hur många kommer att någon gång faktiskt göras? Boken är en livsstilsmarkör för den man är eller vill vara, men hur väl kommer dess egentliga funktion att nyttjas?

Jag anar att här finns en utmaning för mig att ta tag i. Om dessa flitiga författare har lagt tid på att konstruera recept, provlaga, förfina, dokumentera, fotografera och sammanställa… Är det då rimligt att detta arbete ligger och dammar på en loppis?

Jag har ingen ambition att vara smoothie-människa men kanske måste jag börja laga mig igenom dessa smoothies av respekt, inte för smoothie-människorna utan för smoothie-författarna.